Härfinnsettrum.Fördetdubärmeddigochfördetduvillförändra.

Oro kan ta mycket tid och göra det svårt att koncentrera sig, återhämta sig eller göra sådant som känns viktigt. Försök att förutse och kontrollera allt som kan gå fel kan ge kort lättnad men samtidigt göra oron mer styrande. Vi undersöker när detta händer, vad du gör för att hantera det och vad som skulle behöva fungera annorlunda i vardagen. Målet är inte att aldrig känna oro, utan att den inte ska bestämma lika mycket över ditt liv.

Grubblande kan kännas som ett försök att förstå eller lösa något, men blir ibland en mental rundgång. Det kan göra det svårare att sova, fatta beslut, vara närvarande i relationer eller komma vidare efter det som hänt. Vi tittar på vad som sätter igång tankarna, vad som håller dem igång och vilka delar av vardagen du vill få tillbaka. Målet är att tankarna ska ta mindre tid och lämna mer utrymme för handling.

Nedstämdhet och låg energi känns inte alltid som tydlig sorg eller som en depressiv episod. Det kan märkas genom att du drar dig undan mer, får svårare att komma igång eller att konflikter på arbetet tar allt större plats. Oro och grubblande kan avlösa varandra, och kanske söker du lättnad i vanor eller beteenden som du egentligen inte uppskattar. Vi undersöker vad som skaver, hur vardagen påverkas och vad som håller mönstret kvar. Målet är att återfå mer nyfikenhet, riktning och möjlighet att delta i det som betyder något för dig.

Ångest kan märkas på många olika sätt i kroppen. Reaktionen kan vara kopplad till något som händer här och nu, men också till sådant som pågår i tankarna, till exempel oro eller grubblande. Att ångest känns är inte i sig ett problem. Den är en del av kroppens skydds- och varningssystem och kan hjälpa oss att orientera oss i livet. När den börjar begränsa relationer, arbete, sömn, rörelsefrihet eller sådant du vill kunna göra kan den däremot bli ett problem. Tillsammans undersöker vi när larmet går igång, vad det reagerar på och hur dina sätt att hantera ångesten påverkar dig på kort och lång sikt. Arbetet syftar till att öka din förståelse för ångesten och din frihet att agera, också när den finns där.

Utmattning kan beskrivas som en ospecifik symtombild som uppstår när den totala belastningen under lång tid överskrider din möjlighet till återhämtning. Ibland är livssituationen i sig den huvudsakliga orsaken. I andra fall samverkar belastningen med exempelvis oro, grubblande, depression, ångest, sömnstörning, trauma eller kroppslig sjukdom.

Därför behöver vi gå förbi etiketten och individuellt undersöka vad som orsakar besvären och hur din vardag påverkas. Då kan vi hitta de nycklar till återhämtning som är viktiga för just dig. Uttalad eller nytillkommen trötthet kan också behöva bedömas medicinskt.

Vid hälsooro kan uppmärksamheten fastna vid kroppsliga sensationer och tankar om vad de kan betyda. Att söka information, kontrollera kroppen eller be om lugnande besked kan ge tillfällig lättnad men också göra att oron och uppmärksamheten på kroppen tar mer plats.

Vi undersöker vad som sätter igång mönstret, hur försöken att få visshet påverkar dig på kort och lång sikt och hur du kan få större frihet utan att sluta ta kroppen på allvar. Målet är inte att avfärda kroppsliga symtom. Akuta symtom ska bedömas av hälso- och sjukvården, och nya eller tydligt förändrade symtom kan behöva bedömas medicinskt.

Prokrastinering är inte lättja eller bristande vilja. Ibland blir uppskjutandet ett sätt att tillfälligt komma undan obehag, osäkerhet eller krav. Det kan också hänga samman med att en uppgift känns otydlig, övermäktig eller svår att organisera. Lättnaden är bedräglig och kortvarig, medan det som skjuts upp fortsätter att ta plats och blir svårare att närma sig.

Vi undersöker vad som händer före och efter att du skjuter upp, vilka situationer som gör det svårare att börja eller fortsätta och hur mönstret påverkar vardagen. Målet är att hitta och använda alternativa sätt att agera för att öka din frihet att komma igång, fortsätta och avsluta sådant som är viktigt för dig, även när motivationen är låg eller obehaget finns kvar.

Svårigheter i relationer kan handla både om hur du själv brukar reagera och om hur du faktiskt blir bemött. Kanske anpassar du dig mycket, drar dig undan, fastnar i konflikter eller har svårt att uttrycka vad du behöver. Att undersöka dina egna reaktioner betyder inte att hela ansvaret för relationen ligger på dig.

Vi undersöker vad som händer i konkreta situationer, vad som verkar återkomma och hur just den relationen fungerar. Frågor om respekt, trygghet och gränser behöver tas på allvar. Målet är att du ska få större frihet att förstå vad som händer, uttrycka vad du behöver, sätta gränser och välja hur du vill agera.

Svåra relationer ser olika ut. Det kan vara en partner, en förälder, ett vuxet barn, ett syskon eller någon annan i släkten. Kanske läser du av stämningen innan du säger något, håller tillbaka en åsikt för att slippa reaktionen eller förklarar bort sådant som skaver. Kanske har vardagen krympt: du hör av dig till andra mer sällan eller har mindre att säga till om över tid, pengar eller var du befinner dig. Det är vanligt att tvivla på sin egen upplevelse och undra om man överdriver.

Det kan också handla om egna reaktioner som är svåra att bära. Svartsjuka tankar kan ta stor plats och kännas skamfyllda att sätta ord på. Att granska, söka efter tecken eller be om försäkringar kan ge lättnad för stunden, men gör ofta att tankarna tar mer utrymme och att relationen blir mer ansträngd. Detsamma kan gälla att dra sig undan, anpassa sig långt utöver vad man vill eller fastna i återkommande konflikter.

Ibland finns det våld i bilden. Våld är fler saker än slag. Det kan vara nedsättande ord, hot, kontroll av pengar, telefon eller umgänge, sexuella övergrepp, eller påtryckningar från flera i familjen samtidigt. Du behöver inte kunna avgöra om det du lever med räknas för att höra av dig, och du behöver inte ha bestämt dig för att stanna eller gå.

När svårigheten finns i det egna nätverket är det ofta just där det är svårast att be om hjälp. Att prata med en neutral part kan göra det möjligt att sortera vad som händer, utan lojaliteter och utan att det får följder i familjen. Vi undersöker vad som händer i konkreta situationer, vad du gör för att hantera det och vad det kostar dig över tid. Målet är att du ska få tydligare bild av vad som händer och större frihet att välja hur du vill agera.

Om du är rädd, hotad eller utsatt för våld finns nationella stödlinjer som svarar dygnet runt och där du kan vara anonym. Vid akut fara, ring 112.

När någon nära dig mår dåligt förändras ofta livsvillkoren gradvis och utan att någon har valt det. Du kanske läser av hur dagen ser ut redan på morgonen, anpassar planer efter hur den andre mår eller har blivit den som orkar och håller ihop. Andra frågar hur din närstående har det. Mer sällan hur du har det.

Anpassningen kan med tiden ta ut sin rätt. Orken kan minska, ibland så gradvis att förändringen är svår att upptäcka. Trötthet, ilska, skam och skuld kan finnas sida vid sida. Samtidigt kan självbilden säga att du måste orka vara kvar, vilket kan göra det svårt att säga att situationen inte längre är hållbar.

Att stå nära någon som har det svårt kan innebära svåra beslut och gränsdragningar. Det kan handla om vad du ansvarar för, vad du kan påverka och vad du behöver lämna tillbaka till den andre. Det som ibland kallas medberoende kan vara en del av bilden, men begreppet säger inte i sig hur just din situation ser ut.

Vi kartlägger situationen och ser över vad som är rimligt, vad som inte längre fungerar och hur ansvaret har fördelats. Självbilden om att alltid behöva orka kan undersökas och prövas. Förändringar behöver ofta testas i vardagen, ett steg i taget.

Målet är inte att göra dig till någon som orkar ännu mer. Det är att situationen ska bli mer hållbar och att dina behov och önskningar får plats bredvid den andres. Du avgör vilka förändringar du vill pröva och vilka gränser som är möjliga i din situation.

Svårigheter med självkänslan kan märkas genom att du granskar dig själv hårt, jämför dig mycket med andra eller känner att du måste prestera, anpassa dig eller få bekräftelse för att duga. Kanske låter du egna behov stå tillbaka eller undviker sådant som väcker osäkerhet. Det kan ge lättnad för stunden men samtidigt göra självtvivlet mer styrande.

Vi undersöker när självkritiken tar över, vilka krav du ställer på dig själv och hur andras reaktioner påverkar dig. Målet är inte att alltid känna dig säker eller positiv till dig själv, utan att öka din frihet att uttrycka vad du behöver, sätta gränser och göra sådant som är viktigt även när osäkerheten finns där.

Prestationsångest kan märkas både genom att du arbetar längre och hårdare än du orkar och genom att du skjuter upp eller undviker uppgifter. Kanske kontrollerar eller förbereder du dig mer än du vill, går igenom samma sak om och om igen eller har svårt att lämna ifrån dig något. Det kan ge en känsla av kontroll för stunden men samtidigt göra uppgiften mer laddad och ta tid från återhämtning eller annat som är viktigt.

Vi undersöker vilka situationer som väcker pressen, vad du är rädd ska hända och hur dina sätt att hantera det påverkar dig på kort och lång sikt. Målet är att öka din frihet att börja, avsluta när det är tillräckligt bra och delta i sådant du vill göra även när du känner dig nervös eller osäker.

Sorg är en mänsklig reaktion på förlust och behöver inte betyda att något är fel. Den kan följa efter ett dödsfall, en separation, förändrad hälsa, en framtid som inte blev som du hade tänkt eller något annat som haft stor betydelse. Reaktionerna kan skifta och ta sig uttryck som saknad, nedstämdhet, ilska, oro, skuld, tomhet eller trötthet. Du behöver inte vänta tills vardagen har slutat fungera för att söka stöd.

Samtalen kan ge en plats att dela sorgen, förstå vad som händer i processen och undersöka det som känns svårt att komma vidare från. Målet är inte att skynda förbi sorgen eller få den att försvinna, utan att hjälpa dig att orientera dig i den och leva med det som har hänt samtidigt som det finns utrymme för det som fortfarande är viktigt för dig.

Sömnsvårigheter kan ha flera samverkande orsaker. Oro, grubblande, stress, nedstämdhet, vanor och livssituation kan påverka sömnen. Ibland kan även kroppsliga besvär eller läkemedel spela in och behöva bedömas medicinskt. Därför börjar vi med att kartlägga hur sömnen ser ut, när svårigheterna uppstår och vad som kan bidra till dem.

Utifrån kartläggningen väljer vi hur vi arbetar vidare med de psykologiska delarna. Det kan handla om sömnvanor och sömnmönster, men också om hur du hanterar oro, grubblande, stress eller vakenhet. Målet är att minska det som håller svårigheterna kvar och skapa bättre förutsättningar för sömn och återhämtning.

Efter svåra eller skrämmande händelser kan minnen, känslor eller kroppsliga reaktioner göra sig påminda när du inte väntar dig det. Du kan bli mer vaksam, få svårt att sova eller koncentrera dig, känna dig avstängd eller undvika sådant som påminner om det som hänt. Reaktionerna kan komma direkt eller långt senare. Du behöver inte ha PTSD eller C-PTSD för att söka hjälp.

Vi undersöker vad som väcker reaktionerna, hur de märks hos dig och hur dina sätt att hantera dem påverkar dig. Arbetet kan riktas både mot traumatiska minnen och mot reaktionerna i vardagen och anpassas efter din situation, oavsett diagnos. Målet är att minska hur mycket det som hänt och reaktionerna styr ditt liv och öka din möjlighet att vara närvarande och göra sådant som är viktigt för dig.

Tvångstankar kan vara oönskade tankar, bilder eller impulser som väcker obehag, tvivel eller en stark känsla av ansvar. För att få lättnad eller försöka bli säker kanske du kontrollerar, tvättar, ordnar, upprepar, undviker eller ber andra om lugnande besked. Ritualer kan också ske i tankarna, till exempel genom att räkna eller upprepa ord på ett visst sätt. Lättnaden kan vara kortvarig, samtidigt som mönstret tar mer plats över tid. När mönstret tar mycket tid eller begränsar vardagen kan det handla om tvångssyndrom, OCD, men du behöver inte veta om det är det för att söka hjälp.

Vi undersöker vad som sätter igång mönstret, hur du förhåller dig till tankarna och vad du gör för att minska obehaget eller få visshet. Jag arbetar med metakognitiva principer, med fokus på var uppmärksamheten fastnar och vilka sätt att hantera tankarna som håller mönstret kvar. MCT har visat goda resultat vid OCD och har i jämförande studier gett resultat i nivå med ERP. Vilken behandling som passar bäst behöver samtidigt bedömas individuellt. Om fobiexponering eller ERP bedöms passa bättre för just dina besvär hänvisar jag dig vidare. Målet är att tvånget ska ta mindre tid och ge dig större frihet att göra sådant som är viktigt för dig.

Jag erbjuder psykologiskt stöd före, under och efter en förändring. Du behöver inte ha bestämt dig för att höra av dig. Vi kan undersöka vilken funktion användningen fyller, vad som gör förändringen svår och hur du kan förhålla dig till oro, sug, utsättningssymtom eller abstinens. Samtalen kan vara en plats att bolla frågor, få stöd när det är svårt och orientera sig mot rätt vård eller annan hjälp.

Jag ansvarar för det psykologiska stödet. Medicinska bedömningar, avgiftning och beslut om läkemedel eller dosering ingår inte. Sådant hanteras av läkare eller beroendevård när det behövs. Samtalen kan ske parallellt med medicinsk vård. Med ditt samtycke kan jag också samarbeta med din läkare eller en annan vårdkontakt.

Inte allt som leder till terapi är ett tydligt symtom eller något som enkelt går att sätta en diagnos på. Ibland handlar det om att leva på autopilot, känna sig främmande inför sitt eget liv eller undra vad man egentligen vill bära vidare. Frågorna kan också bli tydligare i perioder av förändring, när en relation tar slut, identiteten eller kroppen förändras, arbetet tappar mening eller framtiden plötsligt ser annorlunda ut.

Vi stannar upp vid det som känns oklart och undersöker vad som har förlorat sin mening, vad som faktiskt är viktigt för dig och vilken riktning du vill ta. Det gamla kanske inte längre håller, samtidigt som det nya ännu inte har tagit form. Samtalen kan ge utrymme att sätta ord på det som händer och göra mer medvetna val om hur du vill leva vidare.